onsdag 27 maj 2015

Att dela upp farvälen

Jag har en vilodag, helt tomt i kalendern. Förmiddagen har spenderats i soffan och i tvätthögen. Utanför fönstret tittar solen fram bakom molnen med jämna mellanrum och vinden sliter hårt i trädens grenar. Min telefon har spelat musik med stor bredd, antagligen efter humör. Nights in white satin (The Moody Blues) hamnade på repeat och ögonen åkte ihop för ett kort slag. Väcktes nästan direkt av telefonens ilskna signal. Det är märkligt hur ofta telefonen ringer när jag försöker vila. I vanliga fall ringer det max en gång om dagen, vanligtvis på kvällen. Hur mycket jag än försökte somna om gick det inte. Istället började tankarna virvla omkring. Syrénbuketten på bordet skickade över sin djupa doft och jag bestämde mig för att gå ut och lägga mig under det stora äppelträdet. Grå himmel, fuktigt gräs och stark vind gjorde avslappningen kort. Istället fick fingrarna känna sig fram över de nyutslagna bladen, blommornas skira yta och den skrovliga trädstammen. Några av de mindre äppelträden har djuprosa knoppar som inte slagit ut än och de såg ut som små pärlor intill blommorna.


Telefonen körde fortfarande på repeat och musiken gungade mig i lugn. Helt plötsligt kom tårarna och det slog mig att jag höll på att ta farväl. Äppelblommorna gör en flyktig visit och sen är de borta och istället kommer frukterna att ta dess plats. Alltså är detta de sista gångerna jag går i trädgården och njuter av blomningen. Nästa år är det någon annan som går och njuter. Det hoppas jag verkligen. Tänk om det flyttar in någon som hugger ner fruktträden och anlägger en ren gräsmatta och bygger en ful altan eller terass intill huset? Tänk om. Så får det inte bli. De som köper vår härliga gård och väljer att bosätta sig på en underbar plats måste välja allt. Jag vill nog inte komma tillbaka nästa sommar och se förändringen. Jag tänker spara det som varit och det som är nu och låta dessa vackra minnen vävas in i min livstavla. Älskade här.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar