fredag 22 maj 2015

Fredagsmorgon, fredagstankar

Stänger av larmet på telefonen och gnuggar sömnen ur ögonen. Lyssnar på näktergalen som sjunger utanför fönstret och ett leende sprider sig över ansiktet. Dagens utsikt från sovrumsfönstret är lika vacker som vanligt, om inte vackrare på grund av den dimslöja som ligger över rapsfältet. Drar på mig morgonrocken och går raka vägen till ytterdörren en våning ner. Termometern visar på 4 nätta plusgrader men solen har redan värmt upp luften en smula så det känns inte alls kallt. Jag ställer mig på andra sidan stallet och försöker ta in vyn. Dimman är tätare på det hållet och solen ser ut som en strålkastare i en gammal film. Näktergalen jag hörde tidigare har fått sällskap av några fler och värmen sprider sig inifrån och ut i mitt bröst. Luften är tung av rapsens doft och blandas med syrenernas sötma när jag passerar dem på väg till tidningslådan. En synnerligen god morgon.





Jag försöker verkligen hitta ljuset i varje stund, även om det oftare än önskat är svårt. Vi har köpt hus nästan 80 mil härifrån och om lite mer än två månader kliver jag in genom dörren till en ny värld. Att behöva lämna huset, gården, jag bor i just nu, gör ont. Jag älskar verkligen det här. Känslan i rummen, lugnet, trädgården, att ha naturen så nära inpå och friheten. Tårarna letar sig upp i ögonen ofta, men jag trycker tillbaka dem. Det finns inte plats för några tårar nu, det är inget som hjälper. Jag försöker istället le och njuta, ta tillvara på varje stund och memorera det som sker i min närhet. Den dagen när vi sätter oss i bilen och lämnar vackra Törnekulla bakom oss för sista gången kommer att krossa en del av mitt hjärta. Naket och öppet, tanken på den dagen är hemsk. Låt mig få ha sorgen nu, och ta framtiden i det nya livet när den kommer. Jag vet att det blir bra, men just nu hjälper det inget att få höra alla peppiga ord och välmeningar. Här är nu och här vill jag vara nu och inget annat.

3 kommentarer:

  1. Mina tårar rullar....för allt. Men jag vet att du finns...du vet att jag finns trots att du är 80 mil bort. varje sommar måste ni komma och njuta Skånelandet. 💞

    SvaraRadera
  2. Mina tårar rullar....för allt. Men jag vet att du finns...du vet att jag finns trots att du är 80 mil bort. varje sommar måste ni komma och njuta Skånelandet. 💞

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig Sandra ♡

    SvaraRadera