fredag 8 maj 2015

Hemmavid en fredag

Ögonen krullar sig av trötthet och skymningen har fallit över trädgården. Det är fredag, barnen somnade för en stund sen och vi föräldrar varvar ner/ur på olika sätt. Jag smuttar på en whisky och försöker sammanfatta dagen (samtidigt inser jag att det gick en hel torsdag utan ett blogginlägg), maken halvsitter i soffan och tittar på hur lyxbilar tillverkas. Det har varit en händelserik vecka och ändå har vi hela helgen framför oss.

Raps så långt ögat når

Rapsen har gått från ljusgul till knallgul och Skåne är numera ett väldigt vackert lapptäcke. Bäst är det när himlen är blå och låter kontrasterna spela ut varandra.

Efter jobbet idag skulle jag har sprungit. Kroppen har dock tagit åt sig lite för mycket av allt som händer och därför passade en promenad bättre. Näktergalarna hade placerat sig med såna avstånd att jag hela tiden hade ljuv musik i öronen. Rapsen svajade i vinden och körsbärsblommornas blad låg utspridda längs grusvägen. Vid Hörjelgården stoltserade orkidéerna på ängen och förgätmigejen plirade mot himlen med sin oskuldsfulla blåögdhet. Där och då blev tanken på att lämna allt detta vackra för mycket för mig och tårarna svämmade över i ögonen. Jag är en klok kvinna, flytten kommer att bli hur bra som helst för vår familj och naturen uppe i Gävletrakten är väldigt vacker på sitt sätt. Men, ingenting i hela världen kan mäta sig med Skåne. Det spelar ingen roll hur vackert Nya Zeelands bergslandskap är. Eller Svalbards snötäckta ensamhet. Spaniens solkyssta kust och Egyptens långa Nilen förtrollar säkert många, men för mig är detta fullkomlig skönhet. Mindfulness och flow. Perfektion. Då pratar jag bara om naturen, människorna är precis som överallt annars, bra och mindre bra.

Hörjelgårdens omgivning en dag i maj

Kvällen kom denna dag och vi korkade upp en flaska prosecco "bara för att". Medan maken hjälpte sonen med ett nytt mod till Minecraft tog jag mitt glas med ut i trädgården och njöt av solskenet, körsbärsblommorna och rapsen. Det är inte klokt vad vackert vi bor. Lyllos de som kommer att köpa vårt hus. De kommer att känna sina hjärtan svämmas över av lycka om och om igen. Det är åtminstone vad jag önskar att vår gård med tomt ska få för nya ägare. Tänk om det blir någon som inte "ser". Om det är någon som bara finns till och missar allt det vackra? Nåja, huset är gammalt och har säkert varit med om allt möjligt. Jag har älskat vårt Törnekulla i åtta år och kommer att göra så i en hel sommar till innan det är dags att packa ihop alla minnen, saker och vettigheter och bege sig norrut med familjen. En hel sommar ska jag njuta. Precis så som jag gör nu. Trots att tv, dator och sömntung andning susar i huset kan jag höra lövgrodorna kväka i kör på andra sidan vägen. Om jag vaknar till under natten önskar jag att näktergalen sitter kvar i skogen så att dess sång vaggar mig till ro igen. ♥

Jag firar in helgen på bästa vis

5 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack! Naturen är väldigt tacksam att fota i just nu.

      Radera
  2. Er omgivning ser underbart vacker ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Jag känner en stor lycka över att få bo som vi gör. Kommer att få spara alla vyer i huvudet och plocka fram dem när det blir lite väl mycket tallar i Gävle. :)

      Radera
  3. Hej! Jag är vänner till de som köpt ert hus! Och oroa dig inte de älskar stället och vi njuter av att ha våra.vänner nära!
    // theresia månsson
    Salongthess@gmail.com

    SvaraRadera