onsdag 13 maj 2015

Nattliga oäventyr med smärta som tema

Direkt efter maten igår fick jag smärtor i magen. Trodde att det var magkatarr eftersom allt i vardagen just nu ger en bra grund för det. Men smärtan gav inte med sig och det gjorde så ont att tårarna rann oavbrutet. Jag gick som en gammal krum tant och andades hårt och stötigt. Smärtan gick ut i ryggen och upp i vänster skuldra. Illamåendet hängde i halsen och det enda som hjälpte var att antingen hålla andan eller att bli masserad på ryggen. När klockan hade passerat elva på kvällen gav maken mig telefonen och sa åt mig att ringa 1177. Sköterskan sa åt mig att åka till akuten, det verkade vara ett gallstensanfall. En halvtimme senare kom min pappa hit för att vara hos barnen och jag och maken åkte till Ystad. Strax efter midnatt släpptes vi in i ett provtagningsrum där de gjorde en snabb check och tog några prover. Skönt nog fick jag ett rum på akutmottagningen där vi vilade fram till klockan tre då läkaren kom in och gjorde en undersökning. Alla prover såg bra ut men jag reagerade när han tryckte under höger revben. Det verkar har varit just gallblåsan som fått en reaktion och därför skickades en remiss iväg för ultraljud (om sex till åtta veckor). Jag fick två Diklofenak med mig hem om smärtan skulle komma tillbaka. Lagom mörbultad och trött satte jag mig i bilen med en lika trött make och åkte hem genom ett sömnigt landskap. Klockan var kvart i fyra innan vi kom i säng och knappt 2,5 timme senare ringde klockan för en ny dag.


Magen värker fortfarande, men nu är jag ganska säker på att det är magkatarr. All smärtpåverkan från igår, sömnbristen och oron över allt vi ska göra inför husfotograferingen på fredag, har såklart tagit ut sin rätt på min känsliga mage. Alltså ska saker och ting göras i ett lugnare tempo och ändå hinnas med. Det är svårt att inte hetsa upp sig. Dessutom har dottern fått feber och sitter just nu med rosiga kinder i soffan och hostar. Mannen i mitt hjärta har slocknat intill henne och storebror är på plats i skolan. Mina ögon vill helst av allt bara stänga sig och låta hjärnan vandra iväg i drömmarnas land. Det är nog det enda rätta just nu. Sömn för ny energi.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar