söndag 31 maj 2015

Visning av hus och Mors dag

Mors dag. Jag fick fina teckningar av barnen och de pös av stolthet när jag gav dem komplimanger över hur roligt det är att få egenpysslat från sina barn. Huset har bubblat av irritation och förväntan denna söndag. Vid lunchtid var det dags för visning av huset och vi behövde röja undan allt plotter och annat personligt inför det. Kvart i elva lämnade vi tomten och begav oss mot mina föräldrar för att fira mors dag med dem. Barnen har varit som små ettriga myror idag. Det beror antagligen på att vi föräldrar haft mycket att tänka på och därför inte varit helt närvarande i sinnet. Jag har tillrättavisat så många gånger idag att det till slut kändes alldeles surt inombords. Fint är att båda barnen kunde lägga sig med tillfredsställda miner.

Hos mina föräldrar åt vi. Sen åt vi lite till och därefter blev det tårta och kaffe. Mjölkfri maräng- och jordgubbstårta med frostströssel. Pust, med magen i alla fyra hörn tog tankeverksamheten en kort paus. Mäklaren ringde och berättade att visningen gått bra. Vi forstätter att hålla våra tummar för att det blir en lagom spännande budgivning och att vi snart kan ta ett lättande andetag och börja tänka på annat. Håll era tummar!


När vi kom hem på sena eftermiddagen sken solen ner i trädgården och barnen passade på att plocka fram cyklarna en stund. Jag damp ner i soffan med senaste numret av Amelia och försökte få en stunds vila. Lilla tösen var över mig som en rovfågel och det blev mest till att springa fram och tillbaka mellan rummen.


Kvällmaten blev enklast möjliga, soppa och scones. Med ännu mera mat i magen gick jag och dottern in till vardagsrummet där vi tände ett nyinköpt doftljus som placerades intill den lilla syrenbuketten (som tösen plockat in). Bänkade mig i soffan framför säsongsstarten av Amazing Race och njöt i stora drag att dagens lugnaste stund. Hann inte se hela programmet eftersom klockan blev mycket och det var dags för barnen att hoppa i säng inför ännu en vecka med vardagstider. Bara två veckor kvar till de får sommarlov och kan sova så länge de vill på morgnarna.


Ögonen börjar bli trötta och axlarna värker. Jag tror att det finns en massa spänningar både här och där i min kropp nu. Imorgon är det första juni och det innebär att det är knappt två månader kvar till vi bor någon annanstans än här. Lika bra att passa på att njuta skiten ur paradiset medan chansen finns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar