onsdag 3 juni 2015

Sliter och drar

Marken fylls av små lila propellrar, syrenerna håller på att blomma över. Det tog inte ens två veckor innan de började packa ihop sig och släppa taget. Ute på rapsfältet blir det allt glesare mellan det gula och de sista äppelblommorna håller sig förtvivlat kvar på träden. Vinden drar och sliter i naturen idag och molnen på himlen är tunga av regn.


Trots att jag inte borde så oroar jag mig. Det är många bollar i luften och min överblick blandas hela tiden med intryck från allt i omgivningen. Tårarna är nära och orden kommer inte ut rätt ur munnen heller. Tankarna maler på och ändå blir det fel när de omsätts till meningar. Alla säger åt mig att andas och att jag är mycket starkare nu. Jag är starkare och andningen finns där. Ändå känns det fel och svårt och otacksamt. Just otacksamt är det värsta. Att känna sig otacksam när livet ändå är ganska gott. Det är snarare bekräftelsetankar som spökar. Att inte orka när jag borde. Andra har det svårare än jag och då borde jag faktiskt bara bita ihop och leva på. Men just nu orkar jag inte helt och fullt. Huvudet värker och kroppen ömmar. Tålamodet är reducerat och glädjen är inte lika lättillgänglig. När känslan av att lämna sin egen kropp kommer väljer jag att titta ut genom fönstret och försöka återfå närvaron. Det är stressen som gör det, har jag fått förklarat. Det är otäckt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar