måndag 1 juni 2015

Timglaset har vänt



Efter alla dessa dagar med massor av måsten och trådar som hållt mig fast i huset eller på annan plats, kändes det helrätt att ge sig ut på en promenad i junikvällen. Tog med mig solens goa strålar längs vägen och lät dem skapa härliga vyer som jag njöt stort av. Till min förfäran insåg jag att rapsen håller på att blomma över. De gula bladen faller av, ett efter ett singlar de ner mot marken och lämnar kvar tjocka och oljefyllda spret i grönt.




Just där och då vändes timglaset! Sanden rinner sakta ner i åtta veckor framöver för att plötsligt en dag ta slut och därmed är det dags att vända på glaset igen och låta sanden rinna vidare, men mycket långsammare.

Under kvällens promenad kunde jag njuta av blomdoft och näktergalens sång hela tiden. Ställde mig i solljuset och blundade samtidigt som allt runt mig flödade fritt rakt in i kroppen. Återigen kom tårarna, saknaden efter vad jag fortfarande har gjorde mig ledsen. Det är skönt att kunna sörja redan nu. Att slippa behöva göra allt det när vi inte längre har tid utan behöver leenden och skratt i en miljö som är ny.






Kossorna stod i lugn och ro och tuggade i sig gräset när jag gick förbi. Ju längre ner solen sjönk bakom träden, desto mer drog sig kossorna mot ljuset i hagen. Kor är härliga. Som barn fick jag ofta följa med min kompis och hjälpa hennes föräldrar när det var dags att släppa in kossorna på kvällen. Vi tjoade för fullt och gjorde oss dubbelt så stora för att inge respekt. Andra dagar gick jag och min vän ut i hagen och valde ut varsin snäll kossa att lägga oss på och bara njuta. Känna värmen och de tunga andetagen under oss samtidigt som vi tittade rakt upp på himlen, det var avslappning på hög nivå.




Maskrosorna har blommat över för den här gången och små bollar av änglavingar står i vägkanter, på ängar, i hagar och runt om i våra trädgårdar. Jag tycker att det är en vacker blomma, överblommad eller knallgul spelar ingen roll. Det är dessutom väldigt skönt att inte behöva få ångest över att trädgården är full av gult ogräs. Jag gillar det!

Nu är det förmodligen som vackrast häromkring. Raps, syrén och äppelträd i blom. Värmen letar sig upp i temperatur och den skira grönskan har inte gått in i det mörkt gröna stadiet som kommer när högsommaren hittat hit. Njutbart, upphöjt till stjärntals.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar