tisdag 9 juni 2015

Tydligheter och sorgearbete

Sju veckor kvar! Det är inte klokt vad tiden springer iväg för mig. Satte mig ner i förmiddags och knåpade ihop en sju-veckorsalmanacka där allt planerat kan skrivas in så att vi inte råka dubbelboka något. Som det är nu har flera vänner hört av sig och sagt att de vill titta förbi i sommar innan vi flyttar. Javisst, ni är hjärtligt välkomna! Jag och min syster ska hinna med att komma ut i skogen en natt också. Dessutom har jag mina dagar på Erikshjälpen att ta hänsyn till. Alltså hänger det nu ett färgglatt schema på kylskåpet.

Både jag och sonen hade shorts imorse när vi gick till bussen. "Mamma, det är ju jättekallt!" Sonen var inte alls övertygad om att det var sommarvärme. Visst, vi hade gåshud på benen. Men det är en del av charmen de sista dagarna innan sommarlovet tar vid. Jag är så glad att barnen får sommarlov på riktigt i år. Inte bara fyra eller fem veckors semester när pappa är ledig. I år blir det sommarlov med långa sovmorgnar, frukost i trädgården och Sommarlovstittande varje morgon. Det kommer att bli härligt!


Jag tar min separationsångest lite i taget. Varje dag gråter jag för att det är så vackert och snart så långt bort. Imorse grät jag för att det doftade så gott och göken gol i både öst och väst och för att himlen var så blå. I förmiddags grät jag för att Åsa Jinder spelade så vackert i bilen och för att jag började tänka på promenader längs Hörjelvägen. Nu på eftermiddagen grät jag för att det inte kommer att gå att sitta på toaletten med badrumsdörren och ytterdörren på vid gavel och titta ut över landskapet samtidigt när vi flyttat till radhuset. Det är en ynnest att kunna göra nu! Det är som att sitta på utedasset i Skärgården och titta på vattnet samtidigt som du kissar. En lyxstund i livet.

De närmaste sju veckorna kommer jag att gråta ur mig all saknad, dag för dag och tillfälle för tillfälle. Det är den bästa sorgen jag kommer att genomleva. Mitt Skåne kommer att vara förberett. Jag har pratat med träd, buskar, blommor, åkrar, stigar och djur. Jag har kramats och kommer att fortsätta göra så så länge det går. Sen tar något nytt vid och då vill jag ha minnena kvar utan att ha den stora sorgen och saknaden. Nästa sommar ses vi igen och då blir det underbart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar