fredag 10 juli 2015

Rensa i röran

Jag har rensat lite här och var i huset. Barnens garderober, min garderob, dukar och prydnadssaker på ovanvåningen. Det som inte får följa med i flytten står på oväntade platser och samlar damm. Om mindre än tre veckor styr vi bilen mot norr och det nya hemmet. Ett mindre hem som ska fyllas av samma goa familj som detta hemmet innehåller, men med färre ting. Nästan alla barnens saker får följa med, de får själva installera sig i sina nya rum och känna att deras vanliga ting finns kvar. Jag och maken har däremot en rejäl uppförsbacke att beta av. Idag tömdes ett och ett halvt skåp på gamla saker. Dammiga spel, gamla diplom och minnesanteckningar från utbildningar som genomförts, sladdar och lådor, disketter och cd-skivor, allt åkte i soporna. Eller, de ska i soporna. Först ska varje liten sak sorteras i olika påsar så att vi slipper stå och göra det på återvinningsstationen.

Halva förrådet är kvar att gå igenom. Julsakerna ligger just nu i krokiga flyttkartonger och när jag är färdig med dem ska allt (som sparats) ligga i nya smarta plastbackar. I den största lådan i förrådet hänger bröllopskläderna. Den 30:e juli (om bara några veckor) är det tio år sen de kläderna användes. Frågan är, vilket skick är kläderna i? Det får vi reda på vilken dag som helst.

Vilken tur att det bara gått åtta år sen förra flytten. Då lämnade vi en lägenhet på 82 kvadratmeter mot en gård på där bostadsytan varit nästan den dubbla och med massor av utrymme i tre uthus. Den här flytten innebär en drastisk minskning av boyta och förvaringsyta. Det blir bra. Att rensa är bra, själen känns lättare sen, när den inte behöver bära på så många tankar om saker som behöver husas. Vägen dit är det knepiga. Att skiljas från saker som bubblar av minnen om personer och händelser är inte alltid så lätt. Gamla pärmar från skoltiden, alster från bildlektionerna, saker jag svarvat på träslöjden, fula keramiktavlor och prydnasduvor i mörkbrunt som jag fått av mor- och farföräldrar, allt sånt spelar an på känslosträngarna så att det gör ont för en stund. Men så tänker jag på den tid allt funnits med mig och då känns det okej att gå vidare och göra plats för nya saker. Minnena ligger kvar och om de inte gör det så är jag förmodligen färdig med dem. Imorgon gör jag ett nytt ryck, lika bra att få undan allt så att vi slipper stå med en massa bråten uppe i Gävle. Tids nog fylls skåp och vind och förråd där med.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar