fredag 17 juli 2015

Tusen intryck - och jag behöver dem alla

Jag vill inte att veckorna ska gå så fort. Snälla, stopp och belägg och paus, nu! Tack!

Det har varit en rolig vecka. Och energikrävande. Vila är en viktig del i livet nu. För att orka måste jag lämna det roliga och vara ensam en stund. Antingen sover jag eller lyssnar på ljudbok.

I måndags var det avstämning med mäklaren. Det var sista gången vi såg henne, åtminstone i samband med husförsäljningen. I tisdags firade jag och maken förlovningsdag. Vi pratade om Skottland 2004 och frieriet vid Kilmartin. På kvällen åkte jag till Ystad med Linda och Linnea. Vi hade en riktigt rolig kväll och under tiden vi tre satt på restaurang passade dottern på att tappa sin första tand. I onsdags åkte familjen till Kiviks marknad. Jag vill inte flytta härifrån utan att barn och man upplevt Kiviks marknad. Vi spenderade en hel timme där, alldeles lagom. En gång i tiden, för 25 år sen ungefär, var den marknaden ett måste. Det är den inte längre. Efter marknaden åt vi lunch på Kiviks lilla råa, himla gott. Barnen tjatade om att åka till stranden så det gjorde vi innan det var dags att åka hem igen.


I torsdags, igår, åkte hela familjen till Sjöbo för att försöka fynda skor på marknadsrean. Det blev skor till mig och barnen, inte till maken (trots att han verkligen ville hitta något). Sonen fick dessutom en träningströja och lilla tösen fick en snygg och praktisk jacka att ha i höst. Igår på kvällen åkte far och son ut i skogen, till Raftarp, där de sov i hängmatta och hade det fint. Jag och dottern stannade kvar hemma och lyxade till det med mat framför en film innan den lilla slocknade intill mig när jag tittade på Ernst. När hela huset var tyst såg jag en film "Under Toscanas sol" och tvärgrät när ett enormt vallmofält dök upp i rutan. Det är så lite som behövs för att påminna mig om att allt det vackra här nere är på väg att glida mig ur händerna. En härlig promenad längs Hörjelvägen fick hjärtat att explodera av känslor. Barndomsminnen, minnen från tråkiga delar av livet som ljusats upp av naturen, minnen som skapas nu och som kommer att bäras på sammetskuddar i hjärtat.

Idag har jag röjt och städat. Rummen på nedervåningen känns genast större när dammet är borta och ljuset utifrån tillåts studsa på de blanka ytorna och vidare in i huset. På söndag är det kalas för dottern. Hon fyller inte år förrän om två veckor, men då bor vi inte här längre. Då får hon fira sin födelsedag med familjen i Gävle för första gången. På lördag om en vecka ska vi ha kalas här hemma. Då firar vi mig, maken, min pappa, lilla tösen, min syster och min mamma. Vi är lejon nästan hela högen. Det är bara sonen som är född i ett annat tecken, oxen. Resten, 7 stycken är envisa och bitska lejon.

Mycket händer och ännu mer är på gång. Det är bara till att hänga med på bästa vis.

2 kommentarer:

  1. 💖den kvällen i Ystad kommer jag plocka fram i minnet många gånger om, så roligt!!
    Många kramar till dig

    SvaraRadera
  2. 💖den kvällen i Ystad kommer jag plocka fram i minnet många gånger om, så roligt!!
    Många kramar till dig

    SvaraRadera