onsdag 30 september 2015

Sidospår


Jag dricker saft från Hörjel. Flädersaft som vi själva gjort och tagit med oss upp hit till Gävle. Det smakar mer än bara fläder. Det smakar minnen, trygghet, familj och saknad. Känslor jag visste skulle komma och som förstärker den oro som flyter inombords just nu. Små sippar som lockar fram tårarna och får underläppen att puta. Strax före lunch idag kände jag förändringen komma. Det sticker på huden och huvudet surrar. Ställer mig i trädgården en stund för att se om det hjälper. Går iväg med soporna för att distrahera. Möter några grannar som frågar hur vi trivs och mitt ansikte ler mot dem. Berättar om saknaden till det öppna landskapet och sväljer undan skavet.


Just idag vet jag varken ut eller in. Står och stampar eller gör hundra saker på en gång. Inget känns roligt och tårarna droppar ner på glasögonens insida när jag böjer mig fram för att plocka upp en bok ur en flyttkartong. Blicken blir ännu mer suddig och magen knyter sig. Jag vet inte riktigt vad som händer, det är förmodligen en sån dag. En av de dagar då kropp och själ gått vilse från varandra och inte ens den vackraste höstbild skingrar tankarna. Det gick på en timme, från ljust till mörkt.

Förmodligen släpper det till kvällen. Eller så gör det inte det. Jag sitter här i soffan och väntar.

1 kommentar:

  1. Älskade vännen min. Klart det blir lite vilse i känslorna då och då. Låt dig själv sörja lite. Jag tyckte att jag blev vilse av att bara flytta över huvud taget. ...o då bytte jag bara kommun😉
    Naturen och människorna här nere väntar o längtar tills du kommer o hälsar på😘. Men det ser underbart ut uppe hos er också tycker jag😊.
    💗

    SvaraRadera