onsdag 16 september 2015

Tycka synd om

Stackars mig. En elak mansförkylning har hoppat på mig och nu ligger jag här i soffan och tycker synd om mig själv. För att ögonen inte ska tåras och rinna hela tiden har små papperstussar placerats i näsborrarna. Väldigt effektivt, oerhört fult.

Det är inte riktigt så illa som det låter. En helt vanlig förkylning är det. Hela familjen är lite småsnoriga och konstigt vore det om vi klarade av att undvika nya virus hur länge som helst. Skönt är att jag faktiskt tog mig tid att uppskatta friskhetskänslan innan snorandet drog igång.  Men det där ColdZyme jag köpte på apoteket för en dyr peng, det hjälpte inte ett dugg. Möjligtvis att det förhalades några dagar.

Häromdagen hittade jag en fin grusväg med riktig skogskänsla och massor av härliga färger. Vägen löper längs E4-an och vore det inte för allt trafikbuller skulle känslan ha varit full pott. Nu vägde som tur var färgerna, närheten och alla lingon upp upp det hela flera snäpp. Hoppas på att kunna plocka många lingon att stoppa i frysen. De bär vi plockade i helgen blev till rårörda sylt och havregrynsgröten har aldrig smakat bättre. Sonen jublar och vill helst ha mackor med sån sylt till mellanmål.


Naturen här uppe är vacker på sitt sätt, men jag saknar verkligen Skåne. När vänner lägger upp bilder från olika miljöer på Österlen får jag fjärilar i magen. Igår fick jag ett erbjudande om att bo billigare på ett hotell på Österlen. Det visade sig vara Kronovalls slott, mitt slott. Mitt därför att jag växte upp alldeles i närheten och brukade cykla dit och mata svanarna i vallgraven. Så när erbjudandet, med tillhörande bild dök upp började jag gråta. Min övergångsfas kommer att vara lång. Som tur är går det bra, björkarna längs cykelvägen till skola och förskola får mitt hjärta att le. Det är gott nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar