onsdag 11 november 2015

Frosten rår inte på tårarna


Asfalten glittrade förrädiskt imorse och barnen åkte kana på de isbelagda vattenpölarna. Sonen plockade upp en hög med löv och lät dem krasas mellan händerna samtidigt som hans leende blev allt större. "När blir det vinter egentligen?", frågade lillasyster vars nästipp blivit alldeles röd av kylan. Nu är längtan efter snö stor.

Jag njöt av att mina fina barn uppleva morgonen som den faktiskt var, kall och krispig. Storebror kramades om och gick in till skolan. Lillasyster och jag fortsatte till förskolan där lämningen kändes bra. Vi stod på varsin sida om fönstret och vinkade till varandra. Dansade fåniga danser och slängde pussar till höger och vänster. Vi formade hjärtan med händerna och busade. Precis då skrynklades det lilla ansiktet ihop och ögonen fylldes av tårar. "Mamma, jag vill att du ska vara här, hos mig", hon viskade genom glaset. Mitt hjärta fick en hinna av is och när jag till slut lämnade förskolans innergård, med vetskap om att min flicka satt i en tröstande famn, lät jag tårarna rinna fritt. Älskade lilla barn, saknaden är ömsesidig. Jag längtar efter dig och din bror om dagarna, men vet att vi snart är tillsammans igen.

Vissa dagar är svårare än andra.


2 kommentarer:

  1. Jag hittade din blogg för en tid sedan när jag kikade runt. Här finner jag många fina texter med ett innehåll som berör och jag återkommer gärna.
    Hoppas att du och dina små får en fin avslutning på dagen tillsammans - det är värt att längta efter.
    Allt gott!
    /Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tycker om det jag skriver. Varmt välkommen.
      Det blev en bra dag, fnissiga barn som pratade hela vägen till sänglamporna släcktes. :)
      Ha det fint.

      Radera