lördag 30 januari 2016

Att försöka stanna i nuet

Igår överraskade jag familjen med bubbel och antipasti. Vi firade att vi bott här i Gävle i sex månader. Ett halvt år har susat fram och det har hänt otroligt mycket. Barnen saknar Skåne, jag också såklart, och då behövdes det något att förhöja livet med. Oliver, tapenade, vindruvor och olika sorters skinka dukades upp på bordet framför dem. Sen skålade vi och njöt av helgens start.

Dottern har i lite mer än en månad fått mjölkprotein i sin kost. Bregott på smörgåsen, margarin som stekfett och små doser av mjölk i middagarna. Vid två tillfällen har hon fått smaka vanlig ost, senast imorse då det hyvlades en bit port salut. Hon tyckte att det smakade lite som hennes och min mjölkfria ost från Astrid och Apornas. Hoppas att det fortsätter gå bra med införandet av mjölk!

Jag har i en vecka också haft bregott på mina smörgåsar. Vid några tillfällen har jag också ätit samma mat som dottern när det varit lite mjölk i. Allt har känts bra. Eller, det går nog inte helt bra. Min mage är hård och efter varje måltid blir det ett toabesök. Jag har också upptäckt små röda prickar på kroppen. Det är svårt att erkänna att det antagligen är reaktioner på mjölkproteinet. Jag vill så gärna tåla det igen! Tänk vad underbart att äta samma som de flesta andra. Att åka på semester i sommar och njuta av den feta skotska maten utan att fråga och ändra och kanske bli nekad mat. Det får helt enkelt bli ett uppehåll för min del för att se om prickar och hård mage försvinner. Om inte, då är det något annat som stökar.

Vardagen har för min del fått ett nytt inslag. En halvtimmes yoga för att må bra och för att mjuka upp kroppen. Bortsett från igår har jag kört i tio dagar nu och det känns fint. Händerna når ända ner i golvet när jag viker mig och jag tror mig vara lite gladare. Dessutom blir det löpning tre gånger i veckan. Jag anmälde ju mig till ett lopp i April. 10 km i terräng. Vad tänkte jag!? Mitt personliga rekord är 5,5 km. Nu ska det dubblas och för tillfället går allt trögt. Nåja, det är bara att kämpa på.

Allt det som virvlar omkring i luften gör att jag har svårt att vara i nuet några längre stunder. Tanken far vidare och plötsligt gör jag en sak samtidigt som hjärna planerar och testkör framtida händelser. Tröttande och onödigt. Min samtalskontakt har gett mig mindfulnessuppgifter och de är skrattretande svåra att landa i. Hur många av er är i tandborstandet helt och hållet? Inte jag! Försöker varje dag men så tar något annat över tankarna och det kan var tvätten som gås genom, morgondagens kläder som tänks ut eller så är det helt abstrakta tankar som får hjärtat att bulta hårt och okontrollerat.

Hur som helst. Mitt bästa tips för att vara i nuet är antingen att gå ut i naturen och bara vara, eller att plocka fram yogamattan och koncentrera sig på andning och kroppens följsamhet. I de stunderna slappnar jag av ganska bra.

Trevlig helg!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar