måndag 8 februari 2016

Cabochon

Jag tycker om att göra saker med händerna. Rita, måla, klippa, tillverka smycken och göra figurer i lera, är såna saker som tilltalar mig. Och skriva. Och fota. Att pyssla med barnen är toppen! Men det får inte vara planerat pyssel, som att följa en mall och få ett slutresultat som alltid blir samma. Nepp, då är det tråkigt. Att bara få lägga fram saker och titta på dem och tänka en stund, kanske låta fingrarna plocka ihop lite av varje och sen forma och kanske forma om. Sånt gillar jag. Just nu står kameran framme, och en del av smycketillverkningslådorna. Saker ligger på tork här och var. Göra lite, låta vara. Fundera och göra lite till. Förmodligen har vi glitter på köksgolvet efter att jag fick ett infall och strösslade svart, silver och grönt på glasbitar.

Efter varje kreativ stund glöder hjärtat av glädje. Resten av kroppen är i behov av vila. Det är likadant varje gång. Jag går all in och sen tar energin slut. Ge och ta, det är vad livet går ut på.


Nu bär jag mitt Skåne med mig. Pillade ihop en cabochon igår och idag är den torr och följer med mig överallt. Min favoritplats hänger nära hjärtat.
 

4 kommentarer:

  1. Kikar tillbaka till dig. Fin blogg du har. Hur kommer det sig att ni flyttade, om man får fråga? :-) I alla fall du verkar sakna väldigt mycket..

    /Therese

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Vi flyttade för att makens dåvarande arbetsplats sa upp halva styrkan (ca 1000 personer) och som av en slump lyckades han hitta ett nytt jobb här uppe i Gävle (som han är född och uppväxt i). Ja, jag saknar Skåne mycket. Har mina föräldrar, min syster och vännerna kvar där nere. Och givetvis naturen, inget slår Skåne. ♥
      Ha det bra och tack för din kommentar.

      Radera