onsdag 17 februari 2016

Den underbara känslan med löpning -

finns inte längre.


Idag är det två år sen jag började springa. Bestämde mig för att testa, bara för att se om något i kroppen nappade. Det fastnade och jag sprang tre gånger i veckan, lite längre för varje vecka. Men så hände det en del saker, vissa gick inte att rå på och andra satte käppar i hjulet på andra sätt. När tillfälle gavs snörades skorna på och nya tag togs. I höstas tog jag återigen på mig träningskläder och joggade iväg. Trodde att det skulle gå bra, fast så blev det inte. Efter två veckor blev jag sjuk och så höll det på till jag fick ett tips och c-vitaminboost. Efter det har jag varit frisk och nu är löpningen igång igen. Fast utan glädje. Jag har bara gjort det. Mest för att det i april är ett lopp som jag anmält mig till. Men också för att göra andra glada. Och, och och och... För att jag vill vara en sån som springer. Springer med ett leende och med lätta steg längs asfalt, grusvägar och bark. Nu har det gått så långt att jag nästan börjar gråta av tanken på att springa. Störtlöjligt! Eller? Kan det vara så att tankarna har byggt upp ett tvång? I vilket fall som helst tänker jag låta detta bero och istället bara känna in vad kropp och hjärna säger när garderoben öppnas och kläderna ligger där och stirrar på mig. Kommer de att locka? Jag får se.

Hur som haver, yogan tänker jag däremot inte sluta med. Det är himla skönt att sträcka och tänja och försöka andas normalt. Fast mest står jag nog där på mattan och håller andan av ren koncentration. Bra övning. Köpte mig en ny yogamatta igår. Önskade en riktigt snygg med mönster och utstrålning. Det blev en snorgrön som luktar lagom mycket gammal gympasal. Nu saknar jag ett eller två yogablock för att hjälpa till med stabiliteten. Kommer ihåg när jag stod på Lidl för ungefär ett år sen. Höll i ett yogablock och undrade vad i hela friden man skulle med ett sånt till. Nu vet jag och nu vill jag gärna ha ett (par).


4 kommentarer:

  1. Tjocka böcker funkar också. Lagboken har stötat mig ibland. Det kan bli en underbar promenad i april. Ingen som säger att man måste springa. Ditt mål kan ju vara att tex springa halva och promenera halva. Du vet ju i alla fall att det är underbar natur som väntar.
    Lycka till!
    /Helen

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Inget blir riktigt bra när det går över gränsen till ett måste. Då är det bättre att hitta något annat alternativ. Jag tycker bäst om att göra saker som jag själv vill syssla med och inte något som andra försökt påverka, även om det varit i all vänlig mening. Glädjen ska komma inifrån en själv. Det ska samlas energi, inte förbrukas. Kram Bosse, en gammal löpare.

    SvaraRadera