måndag 1 februari 2016

Lika bra att gräva ordentligt

Systemkameran laddades för första gången sen i somras. Jag kopplade in den till datorn och hittade bilder som var nästan ett år gamla. Kameran har inte använts då den gärna laddar alldeles för länge efter varje bild. Det betyder att jag inte kan fota hur som helst och framför allt inte snabbt. Alltså hamnade kameran i en låda.

De senaste bilderna på minneskortet var från slutet av juli, tagna dagen innan vi flyttade. Barnen sprang omkring i pyjamas och nattlinne i trädgården och smaskade i sig av krusbär, smultron och bigaråer (de mognade sent förra sommaren). Jag sprang efter dem med kameran för att föreviga den där sista stunden. Oturligt nog var ivern så stor att de flesta bilderna blev suddiga. Vad gör det när de ändå slår an i mitt hjärta så att jag knappt kan titta på dem utan att börja gråta. Lyckliga barn på landet. En stor trädgård full med godsaker och frihet.

Om jag hade fått välja något att ta med mig upp hit hade det varit trädgården. Möjligtvis hade ett par äppelträd fått stanna kvar i Skåne, tre räcker långt. Men att ha äpplen, plommon, bigaråer, smultron, jordgubbar, krusbär och ett och annat vildhallon, det är lyx. Sommaren som kommer om ett tag innebär att vi får följa vår nya trädgård från början. Se skott och knoppar. Känna det ludna mellan fingrarna och andas in doften från de första blommorna. Vi har päron, plommon, jordgubbar, hallon och smultron i trädgården. Inte alls illa. I varenda liten dunge och i varenda skog kommer det att svämma över av blåbär och lingon när hösten kommer. Men till dess vill jag vältra mig i saknaden av det vi hade. Av det som var vårt i åtta år. Där våra barn la grunden och kunde njuta av lugnet och den privata sfären. Jag stannar i den tanken en stund. Sen får häret och nuet ta vid igen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar