tisdag 30 augusti 2016

Att säga På återseende

Jag kan inte hålla i den längre. Sommaren glider mig ur fingrarna och hur jag än kämpar blir greppet allt mindre. Så idag släppte jag. Blickade ut i den kyliga trädgården där solen gled fram som en orm mellan träd och buskar. Blad och löv är mörkgröna och matta i färgen. En del har redan bytt om till gult, orange och rött. De starka vindarna som dragit genom området har låtit marken täckas av höstfärger och överallt doftar det av mull och svamp. Sandalerna har gått sin sista promenad för i år och står nu sömniga i skohyllan. Shortsen ligger tysta i garderoben. De väntar på signalen. Den som låter dem vila i alldeles för många månader. Uppe på vinden gäspar höstgarderoben högt och ljudligt. Den är redo, utvilad och nyfiken.

Då är det bara jag kvar. Som ska anpassa sig och svälja saknaden av det som nyss var här. Som ska se solens framfart över huden blekna för varje dag som går. Se glåmigheten ta över och skuggas av de allt kortare dagarna. I år är det tufft att vinka av sommaren.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar