onsdag 19 oktober 2016

Armar av sten

Det var en härlig helg vi hade. På fredagen såg jag och maken de två sista avsnitten av Narcos. I lördags åkte hela familjen och fina grannarna på julmarknad i Österbybruk. Underbart höstväder och en massa olika saker att titta och smaka på. Tyvärr var det alldeles för många besökare så till slut blev det övertryck i skallen. Vi åkte hem och slängde oss i soffan innan det var dags att gå över till grannarna för att äta middag ihop. Vilken trevlig kväll det blev!

På söndagen tog vi oss ut till Valbo för att köpa höstskor åt barnen. Det blev också ett besök på nya ToysR'us och därefter var jag helt slut. Ett snabbstopp vid affären för att köpa fika och sen kom svågern med familj hit. Jag fick också provköra en bil vi lånat hem. En superflashig Passat - automatlåda! Jisses, första gången utan manuell låda för mig. Det gick bra (även om jag var på växelspaken).

I måndags kände jag mig tröttare än vanligt. Maken lämnade barnen och på något vis kom jag fram till jobbet med cykeln. Men sen var det slut. Gråten stockade sig i halsen och armarna var som stora stenblock. De gick knappt att lyfta. Inte var jag pratsam heller. Allt kändes fel och efter två timmar då jag bara gjort ett par uppgifter gav jag upp. Cykelturen hem tog lång tid och väl hemma hamnade jag i soffan framför ett naturprogram från Skottland. Efter lite mat i magen la jag mig i soffan och sov två timmar i sträck. Vaknade av att sonen slog upp ytterdörren och ropade "Hej". Sömnen gjorde nytta men tröttheten i både huvud och kropp satt i.


Igår var jag ledig. Lämnade barnen och gick en lugn promenad upp till Hemlingby. Resten av dagen låg jag i soffan. Kände mig gladare och mer pigg på kvällen. Tyvärr är sömnen sämre igen. Mardrömmar, vakna stunder och öm kropp stökar till det. När larmet satte igång i morse var det segt. Kom iväg med barnen och hamnade sen på jobbet. Hann med en del idag, det kändes okej. Det blev en del samtal i rummet, väldigt bra sådana. Cyklade hem efter lunch och kände efter en stund hur trött jag var. Tyngden i armarna kom tillbaka och eftermiddag/kväll blev återigen sega. Imorgon ringer jag hälsocentralen för att boka in en tid. Kan inte fortsätta så här, jag kommer att ta helt slut. Det är inte ett alternativ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar