torsdag 27 oktober 2016

It's all so quiet, schhh, schhh

Torsdagar innebär att nästan alla på jobbet slutar klockan tolv. Det är jag och två andra kvar. Tre personer i en stor tyst byggnad. Jag sitter ensam i mitt rum, det enda som hörs är datorn. Allt annat surr är avstängt och jag känner balsam i själen. Det är en fin stund att avsluta veckans arbete på. Jag jobbar lite, låter tankarna vandra iväg, varvar ner och funderar på mina memoarer. Just nu blir de en tweet. "Jag försökte iallafall."


Jag hinner också tänka på de små regn- eller daggdropparna som ligger i naturen. När jag kommer riktigt nära ser de ut som spåkulor. Spåkulor som låter oss se rakt in i nuet. ❤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar