lördag 19 november 2016

Vattenytan


Livet, så skört, så underbart, så fruktansvärt. 
Vi lever, genomlever, överlever. 
Skrattet fastnar i halsen och gråten förblindar synen. 
Dagar gryr, sömnen rycks från oss, klumpen i magen får ännu en dag till sitt förfogande. 
Oron gnager på våra ben och det gör ont att gå, ont att finnas. 
Andetagen är korta och rädda, kommer vi att klara oss idag? 
Snön, den vita, som lyst upp i mörkret, byts ut mot grått och regnstänk som svider likt syra. 
Ändå är regnet ett välkommet avbrott, våra tankar leds bort för en kort stund. 
Maten pyser på spisen, vi fyller magen men svälter i själen. 
Vattnet glittrar i glasen, släcker törsten men drar oss under vattenytan. 
Upp igen, låt hjärtat slå och lungorna fyllas med syre.
Ge aldrig upp, låt ingen annan få styra ditt liv.
Kämpa och slåss, men utan fysiskt våld. 
Slå mot det som är fel, låt orden hagla mot de hårda väggarna. 
Stanna, ta en paus, låt blicken ta in det som är fel. 
Ge aldrig upp, låt inte det som är fel bli rätt. 
Håll huvudet ovanför vattenytan. 
Tillsammans är vi starka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar