måndag 20 februari 2017

Barnens dialekt

Våra barn har levt större delen av sina liv i sydöstra Skåne och pratar därför skånska. Pappan i huset är härifrån Gävle men låter mer som en stockholmare. Jag pratar en ypperlig skånska och kommer aldrig att ge upp den.

Åter till barnen. Det sägs att de byter dialekt efter ett tag om de har flyttat till en ny plats. Vi flyttade ca 80 mil och hamnade mitt i gävlemålet. Roligt är att inget av barnen har anammat den. Dottern har gått över mer och mer till göingska och sonen lutar åt göteborgska. Visst är det konstigt? De håller nog på att landa i sin egen röst i den nya miljön. Ett och ett halvt år är inte så lång tid så vi får väl se hur det slutar. Jag önskar att de kunde behålla skånskan. Det är en fin dialekt, i alla fall om man pratar som jag gör. Haha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar