onsdag 8 februari 2017

Lådor fulla med minnen

Det är ett och ett halvt år sedan vi flyttade hit till radhuset. Lika länge har våra tavlor stått och väntat på att bli upphängda på väggarna. Idag rotade jag fram en flyttlåda som stod under trappan. Passade på att kolla igenom de andra sju också för att få en hum om vad som fanns var. Lyckades slå skallen tre gånger, vilken tur att ingen annan var hemma just då.

I flyttlådan som nu står på vardagsrumsgolvet finns ca tjugo olika fina tavlor. En tredjedel kommer att åka upp på vinden. Vi är inte lika sugna på det egyptiska längre och dessutom finns det inte ens hälften så många väggar här som i huset. Så när en del tavlor åker uppför stegen passar vi på att plocka ner några fler som nu står på vinden och fryser. Förutom det har jag två av mina fotografier att rama in och hänga upp. 


Nu ska bara jag och maken komma överens om hur tavlorna ska hänga. Han vill ha dem på exakta avstånd från varandra och hur annat i rummet sitter. Jag vill ha upp tavlorna lite mer oplanerat i höjd och centrering. Hur ska detta sluta? 

Att plocka i lådor med minnen är spännande. Jag hittade både det ena och det andra. En del saker fick mig att sucka, andra gjorde mig så glad att hjärtat slog volter. Några av grejerna lyckades få mig att gråta. Så många minnen. Jag höll i lådan med min blomsterkrans från vårt bröllop. I en annan låda låg en gammal porslinsdocka jag ärvt efter min mormor. I samma låda s dockan fanns några teckningar från när barnen var mindre. Ljuvligt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar