fredag 17 mars 2017

Alcudia

Fredag. Solen gassar från en klarblå himmel och små nätta vågor rullar in över stranden. Visst känns det som Gävle? Haha, nej då. Det är många många mil därifrån. Ända ner i Medelhavet, på Mallorca. Här har jag befunnit mig sen i lördags. Alldeles själv i allt det vackra. Lågsäsong, ganska få turister och ett tempo som verkligen är "mañana". Två av mina tår har fått blåsor av alla promenader. Det spelar ingen roll hur mycket jag än tejpar, nu gör det konstant ont. Spela roll, imorgon åker jag hem och vad gör ett par blåsor då? Det är värt att få gå barfota i sanden och känna små snäckskal mellan tårna. Gå ut i vattnet och tycka att det är riktigt skön temperatur.


Varje morgon, strax före klockan sju, börjar arbetarna med att göra iordning stranden inför högsäsong. Allt sjögräs samlas upp och sanden krattas randig och igår började bastparasollerna att sättas upp. Poolerna är stängda och hotellens ytskikt fräschas upp. Jag sitter på min balkong och tittar på. Låter blicken fara längs stranden och ut över bukten. På andra sidan sträcker sig bergen längs horisonten. Ibland nästan helt osynliga när dimman lägger sig. Fiskebåtarna puttrar ut och kommer tillbaka senare på dagen. Lugnt och stilla.

Kropp och sinne är utvilade. Igår sa hela jaget att "nu är det klart, nu kan jag åka hem". Så den sista dagen blir ren vila. Lite frukt och yoghurt på rummet. En kall öl i eftermiddagssolen och en sista promenad längs stranden. Samla ihop mig och bygga ihop en stor kram till min älskade familj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar