onsdag 20 september 2017

Ett guldliv


Hur trött jag än är känns det fantastiskt att kunna gå ut i naturen och njuta. Lugna steg för att riktigt kunna ta in förändringen som sker just nu. Lövens färg ändras varje dag och det är lätt att missa när det röda går över i gult för att sen bli brunt och ligger inte löven på marken redan då är det bara att stå kvar och se dem singla ner inom kort.


Lille vännen. ↑ Så oerhört söt. Så oerhört lätt att missa. Foten ser ut som ett krokigt sugrör, fullt med vatten. Alla dessa ljuvliga svampar. Idag var flugsvamparna borta. De hade övergått i bruna lövtoner och hängde med hattarna. Däremot såg jag några Karl-Johan, inte min smak så de fick stå kvar.



Mitt i ett bostadsområde står ett gäng lönnar i tweenie-åldern. Detta är tredje hösten jag ser dem och varje år har de de vackraste färgerna i området. Knallorange, klarröd och illgul, färger jag blir jätteglad av. Frågan är bara om de som bor precis på andra sidan staketet ser det jag ser? Eller har de inte tid eller intresse att uppskatta det enkla i några små lönnar?


Äpplen! Som jag saknar äppelträden vi hade i Skåne. Doften som hängde i trädgården. Att plocka in iskalla äpplen på morgonen och lägga ett i sonens ryggsäck. Göra äppelmust och smaksätta med kanel, kardemumma och kanske en skvätt rom för de vuxna. Jag gjorde äppelpaj ikväll. Svenska äpplen från affären. Såna som doftar äkta och inte är inpackade i ett glansigt yttre som håller dem fräscha i flera veckor.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar