måndag 11 september 2017

Räven och jag

Hjärnan är inte riktigt där den borde vara, även om den är precis där den ska vara. Direkt efter jobbet cyklade jag hem, slängde in väskan på sängen och gick ut på promenad. Lämnade hörlurarna hemma, till och med ljudboken snurrar till tankarna. Efter en km dök det upp ett djur i ögonvrån. Först trodde jag att det var en hund som rymt, sen såg jag att det var en räv som skuttade omkring på ängen. En ganska stor med raggig svans och sitt fokus på en dunge bakom husen. Det är alltid lika roligt att möta ofarliga djur nära bebyggelsen.

Ett par minuter senare stod regnet som spön i backen. Jag kände mig väldigt malplacerad i tygjacka, kort klänning, trekvartsleggings och tygskor. Tack och lov finns det huva på jackan så det var bara att dra upp den och gå vidare. Efter fem minuter strålade solen från himlen. Inte en dag utan lite regn. Jag ska nog sy in en regnponcho i jackan.

För ett tag sedan upptäckte jag att vi visst har vild vallmo i Gävle. Dessutom blommar den än och jag stannar till varje dag och njuter en stund. Undrar om de tre frökapslarna jag plockade i Skåne är okej att trycka ner i marken? Får googla på det. Skulle vara helt underbart att ha såna här på tomten.


Räven jag såg i början av promenaden dök upp en gång till idag. När jag kommit runt äng och bostadsområde kom det lilla livet skuttande igen. Jag ställde mig vid vägkanten och bara iakttog räven när den långsamt närmade sig "min" del av ängen. Till slut fick den syn på mig och stannade som om jag ropat Halt!. Där stod vi och tittade på varandra i några minuter. Ingen av oss rörde sig förrän jag hörde att det knastrade i gruset bakom mig. Det var en dam på väg till affären. Hon fick också syn på räven och tyckte precis som jag att det var roligt att se den där. Trettio sekunder senare skuttade räven iväg mot skogen igen och jag gick vidare hem. Jag skulle gärna vilja veta vad räven tänkte när vi stod där och tittade på varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar