söndag 1 oktober 2017

Ljuset som belöning efter slit


Gräsmattan. 
Ett vackert inslag i trädgården. Eller ett stressmoment på hornhinnan. Vår gräsmatta har inte blivit klippt på säkert åtta veckor. Det är nästan så att det blivit en äng. Att den varit oklippt beror mestadels på att Gävle haft regn vareviga dag de här veckorna, eller på grund av att vi inte varit hemma när det väl varit uppehållsväder. 

Idag var det guldläge att plocka fram gräsklipparen. 
Torrväder de senaste dagarna och regn i sikte. Så efter inköp av vinterkläder och höstskor till barnen tog jag på mig biten att röja ängen. Med ljudbok i öronen och stövlar på fötterna satte jag igång. Herrejisses, det var som att köra i lera. Uppsamlaren var full hela tiden och jag fastnade i hallonbuskarna varje gång jag tömde ut gräset. Efter att halva gräsmattan var klippt dog batteriet till klipparen. Det var för tungt och hade tagit lång tid. 

Batteriet laddades i en dryg halvtimme och sen kunde jag klippa igen - fem meter... Nåja, skam den som ger sig. Jag plockade bort uppsamlaren och körde handjagarstilen. Imorgon kommer jag inte kunna röra armarna på jobbet. Slitsamt arbete att röja för högt gräs och mossa. När jag nästan grät av frustration gav jag upp och packade ihop gräsklipparen. En liten bit av trädgården får vara vild och vacker. Kanske blir det klippt innan vintern? 
Annars möts vi till våren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar