onsdag 25 oktober 2017

Ni förstår vad jag menar


Hon orkade inte äta upp lunchen. La sig ner och somnade istället. Jag tog min bok och la mig bredvid. Läste och lyssnade på andetagen från lilla hjärtat.

Tänk vilken ro det är att höra sina barn sova. Se på deras avslappnade ansikten och känna sig rik. Jag skulle aldrig vilja vara utan det, utan dem.

Älskade ungar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar