fredag 13 oktober 2017

Utmaning


Idag sa jag det högt.
Instagram har blivit ett må(n)ster för mig. Varje gång någon klickar "gilla" eller skriver en kommentar blir jag glad och viftar på svansen. Inte bara "glad"glad, snarare "Ja, ni gillar mina bilder och det är fantastiskt och jag måste genast ta en ny bild som ni kan gilla!".

Stört? 
Ja, faktiskt. Speciellt med tanke på att jag blir besviken när en, enligt mig, perfekt bild inte får mer än några få klick. Då är jag och alla andra värdelösa. Slurrrp, säger det i energireserverna. 

Såå, nu har jag sagt det högt. Kuratorn jag pratar med fick höra det idag. Mitt Instagramberoende har gått över gränsen. Aj, det gjorde ont att erkänna för någon annan. För jag har vetat det själv ett bra tag. Jag älskar ju Instagram! Min gulligull-app som får uppmärksamheten först och näst sist av allt varje dag. 

Nu ska vi ta en paus. 
Den 2/11 ses vi igen. Facebook möter samma öde. Bloggen kommer jag att fortsätta med. Detta är min väg ut i den virtuella verkligheten. Resten av tiden ska jag ägna åt att skriva kärleksbrev på rosa brevpapper. "Jag saknar dig. Vi ses snart igen." Instagram kommer inte att bry sig. Där är lärdomen. Den främsta att bry sig är jag själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar