onsdag 27 december 2017

Böcker är livet


Böcker, fantastiska ting som låter oss lämna härvaron för en stund och istället resa ut i världen - eller ännu längre, till platser som inte ens finns. Jag har älskat att läsa sen jag var en liten tös som ljudade sig fram i tunna Disneyböcker. På låg- mellanstadiet var biblioteksbesöken under skoltid de bästa stunderna. Att först gå bland barnböckerna och titta på roliga omslag till att senare gå över till Kulla-Gulla, Tordyveln flyger i skymningen och en serie som handlade om trälar. Varje gång följde ett par böcker med mig hem och på sommarlovet lånade jag alltid maxantalet, tio stycken. I sexan fick jag lov att låna böcker från vuxenavdelningen och då öppnade sig en än större portal.

Ändå blev det så att sjuan till nian pausade mitt läsande en del. Min farmor gav mig Harlequinpockets och även mysrysare. Senare kom jag in på skräckgenren och Stephen King blev en favorit ihop med Dean Koontz. På sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet sommarjobbade jag som guide på en 1700-talsgård. Där slog mina ögon upp för Per-Anders Fogelström och stad-serien. Medan regn och åska härjade ovanför gården satt jag i stora rummet och läste om Stockholm och en del av industrialismen. Jag älskade det! Helt rätt miljö dessutom, även om jag vissa dagar var väldigt mörkrädd.

När gymnasiet kommit igång gick stor del av tiden till att pendla till skolan. Däremellan hade jag en pojkvän att avguda och följa slaviskt. Tokigt så här i efterhand, men då var jag lycklig och naiv. Då och då läste jag. Wallander blev en favorit, inte så konstigt då det mesta utspelar sig nära min barndomsby. Jag läste också historiska romaner och köpte på mig Krig och fred i tron om att plöja dem en dag. 

När jag fyllt tjugo var bokhyllan på flickrummet fylld två gånger om och jag slutade köpa böcker ett tag. Ett år senare började jag prenumerera på Margit Sandemos Isfolket och fick en gång i månaden en ny del, plus en annan fristående bok av Sandemo och en annan serie som heter Raija. Jag älskade både Isfolket och Raija! I flera år läste jag dem och när det till slut inte fanns fler böcker kändes det tomt. Som tur var hade jag snubblat över en annan serie av en författare som heter Diana Gabaldon. Oj, jag blev störtkär i Jamie, skotten från en annan tid. 

Idag är jag fyrtioett år gammal och har plöjt mängder med böcker sedan Främlingen. I augusti 2015 flyttade jag och min familj från ett stort hus i Skåne till ett mindre radhus i Gävle. Då bestämde jag mig för att lämna de flesta av mina böcker till secondhand. Tre fulla bokhyllor blev det. Mina mest älskade böcker sparades och finns på vinden. Just nu har vi ett och ett halvt hyllplan med böcker och jag känner en slags tomhet över att inte ha fler böcker runt mig. Å andra sidan är det fantastiskt att kunna låna på biblioteket eller på jobbet där vi har en lånehylla. Om jag köper en ny så ges den gärna vidare till någon annan som också älskar att läsa. 

Just nu läser jag andra boken om Miss Peregrines besynnerliga barn. Den har inriktning ungdomsbok men jag tycker att den passar alla som fyllt elva år och som gillar att försjunka i det fiktiva. 

I mina öron har jag en annan bok som följer med på promenader eller till tvättstugan eller under matlagningen. För tillfället är det Emma Hambergs fjärde bok om Rosengädda. Lättsmält och småtokigt. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar