fredag 16 mars 2018

I backspegeln

När snön vräker ner utan en tanke på att våren vill ta över, känns det rimligt att plocka fram något ur backspegeln. Förra året var jag på Mallorca och njöt av sol och lugn. Bara jag. Långa promenader längs stranden och utforskande av både Alcudias hamn och gamla Alcudia. Med ljudböcker i öronen, eller bara ljudet av hav, gick jag långa sträckor varje dag. Eller, de sista dagarna hade jag massor av skoskav på grund av all sand som letade sig in i skor och strumpor.  

Det var ljuvligt att bara få vara. Äta när det passar, sitta ner när kroppen tycker att den vill vila. Äta mat som tilltalar både öga och gom, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Ta ett glas vin klockan ett på dagen utan att känna skuld. Somna klockan tio och vakna lagom till soluppgången. Jag vill göra det varje dag. Men det är inte ett alternativ just nu. Däremot skulle jag vilja ha en vecka varje senvinter då det handlar om varandet, utan att behöva bylsa på sig en massa kläder och dra av med snöskyffeln var och varannan dag. Jag vill ha sol och värme. Punkt.


Citronträd och fikonpalmer i var och varannan korsning. Drömmen. Å andra sidan älskar jag våra svenska frukter som ploppar upp på sommaren. Längtan efter det exotiska får en att tänka att det på andra sidan ån alltid är bättre.


Tänk att få möta havet varje morgon. Vakna till vågskvalp och den lätt stickiga doften av salt. Dricka morgonkaffet med ögonen mot horisonten och kanske se en båt på väg in efter den tidiga morgonens fisketur. Livskvalitet. 


Framförallt, jag vill kunna doppa fötterna i havet och känna livet spritta i mig. Jag behöver hav och skog, himmel och horisont. Idag för ett år sen njöts det för fullt. Jo, det längtades självklart efter resten av familjen som var kvar här hemma i Sverige och levde vardagsliv. Min önskan är att vi ska kunna göra det tillsammans varje år. Gärna mer än en vecka åt gången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar