torsdag 22 mars 2018

Mitt hjärta i ditt


Efter förkylningen har jag hjärtat i halsgropen ungefär hela tiden. Minsta lilla ljud eller olyckshändelse gör att jag går in i direkt beredskap. Hjärtslagen maxas och det gör ont i kroppen. Igår gjorde det riktigt ont, länge. 

Dottern ramlade i trappan. Hon landade med näsan på kanten till ett trappsteg och föll sedan baklänges ner på golvet. Det var ett ganska kort fall, men för mig som stod i köket och hörde snubblet och sen såg henne dunsa ner kunde det lika gärna varit fem meter hon föll. Mitt hjärta stannade för en stund och första reflexen var att kräkas. Sen kom värken, vänsterarmen krampade och jag tappade känseln. Resten av kroppen reagerade liknande och jag kunde knappt andas.

Det gick bra för tösen. Hon bröt inte näsbenet eller något annat, blåmärken och lite skrubbsår kan avslöja att något hänt. Hon blev såklart jätterädd och hade väldigt ont i näsan och ena skenbenet. Min vänsterarm blev totalchockad och jag kunde inte använda den på ett bra tag. Hällde upp något starkt för att kunna slappna av och med lilla hjärtat i knät blev det till slut bra igen.

Jag är överansträngd och morgondagens semesterdag ska förhoppningsvis hjälpa mig att slappna av lite. 

Att bli förälder är som att överlämna en del av sitt hjärta till sitt/sina barn och därefter alltid känna med dem. Mitt hjärta i ditt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar